”Håll käften och skriv”

Ellen Strömberg skriver så på pricken om hur det är att vara en skrivande person. Läs här.

Jag läser många manus varje år. Vi får kanske tre-fyra tusen spontant inskickade varje år till utgivningsgruppen jag arbetar med (textböcker för sjuåringar upp till unga vuxna). Vi går vidare med en bråkdel av alla dessa manus – vissa av dem blir klara och jättebra, vissa av dem, som ändå har goda förutsättningar, blir aldrig klara eller så blir de inte tillräckligt bra. (Detta låter hårt, men är tyvärr sant.)

I en drömvärld har alla som skickar in sitt manus till förlag läst igenom sin text hur många gånger som helst, man har varit sträng mot sin text, funderat över vad berättelsen egentligen handlar om, om alla scener/kapitel för berättelsen framåt och således behövs, man har strukit, skrivit om, strukit, skrivit om, och så vidare, och så vidare. Tyvärr är det vanligare att man sätter punkt och så skickar man in. (Eller i alla fall är det så vi som tar emot texten ofta upplever det.) 

Så: Tips till alla aspirerande författare är att läsa massor om hur andra författare gör. Och ha gott sittfläsk och mycket tålamod. Det tar tid. Det måste få ta tid. 

Skulle kunna skriva hur mycket som helst i detta ämne, men stannar här så länge.

Om du vill läsa mer: 

Om skrivande pt 2 – hur gör Agneta Pleijel
Om skrivande – hur gör Annika Norlin

Dag 198 (minst)

Tappar modet varannan dag, varannan timme, ibland än oftare. Hur länge ska det pågå? När blir det som vanligt igen? Kommer som vanligt ens att finnas?

I dag var jag på jobbet nästan hela dagen. Att en så vardaglig företeelse nu känns alldeles underbar och uppiggande. Pratade med kollegor (vi är bara max fem åt gången på kontoret), hade ett medarbetarsamtal, diskuterade några manus, åt en tråkig thailåda från mat på jobbet-kylen, fick två överraskande och glädjande mejl, gick hemåt vid fyra. I Gamla stan promenerade två änder runt på Stora Nygatan och jag sprang på en författare som drack kaffe på ett av de få öppna ställena (utomhus såklart). Och vid Medis träffade jag på nästa trevliga. Så välbehövligt och vanligt.

I morgon är det fredag. Igen.
Veckorna går så fort nu. Fast dagarna går fortfarande långsamt.

 

Semester!

Så helt plötsligt är det dags för semester. Så efterlängtad efter en rätt gräslig vår. Har jobbat svinmycket periodvis och det är inte en så bra grej. Men, skit det, nu ska jag bara vila och ta det väldigt lugnt.

Hoppas på: Massa bad.

Lunch på Simons i Linköping.

Lite Skåne.

Mycket läsning, utomhushäng och sovmorgnar.

Glad semester!

Sommarstan

Hade lite glömt bort hur härligt det är i Stockholm på sommaren. Bara att kunna sitta utomhus och jobba! Och promenera genom en helt tom och stilla kyrkogård på väg till jobbet. Bara vattenspridarna och jag var där. Skulle kunna ha det såhär jämt.

Bara sju arbetsdagar kvar till semestern. Lite läskigt men mest skönt, tror jag. Inbillar mig att jag har läget under hyfsad kontroll. Famous last words troligen …

Malmö ♡

Förra helgen, som var en långhelg, var vi i Malmö. På en riktig semester. Det har jag aldrig varit förut. Har varit ett oändligt antal gånger i stan, bott över nån natt här och där, men inte tre på rad. Jag hade hittat en lägenhet i Slottsstaden att hyra, och det blev helt perfekt. Första eftermiddagen var det stekhett så vi promenerade till Ribersborg och tog årets första dopp. Det var inte ens kallt i vattnet, så det blev ett riktigt bad. Så himla härligt! Sen fikade vi, åt god mat, sprang på Tuvessonskan, promenerade vart vi skulle, träffade kompisar, var i Köpenhamn och på Tivoli.

Stan har verkligen spottat upp sig de senaste åren – det finns mängder av bra ställen. Vi hann inte utforska så många av dem, men snart kommer vi tillbaka.

Lästips

Blev tipsad om den här (jättelånga) artikeln häromdagen, och my oh my, vilken story. A. J. Finn är mannen bakom supersuccéboken Kvinnan i fönstret, som kom ut 2018. Hans historia är något i hästväg, han har gjort karriär både i Storbritannien och USA, har haft heta jobb på välrenommerade förlag, jobbat med seriösa människor, sålt sin bok, och filmrättigheterna, för miljontals dollar. In och läs (och häpna över hur lätt det är att ljuga ihop ett helt liv).

Vecka 18

Veckans känsla: Så himla avslappnad. Har jag inte varit sen kanske januari.
Veckans bästa: Att jag var ledig tre dagar. Det var så skönt. 


Veckans sämsta: Att det nu blivit vinterkallt igen.
Veckans lättnad: Att jag visserligen har massor att göra, men allting känns liksom så överkomligt. Efter att ha skickat 4 500 sidor Harry Potter till tryck känns det mesta kort och lätt och snabbt.
Veckans lunch middag: Hade förlagsledningskonferens hela dagen i går och den avslutades med middag på Jim & Jacob på Surbrunnsgatan. Så OTROLIGT god mat. (Restaurangen ligger för övrigt mittemot huset som sprängdes då boktjuven på KB tog livet av sig. Ni har väl sett tv-serien, Bibliotekstjuven?)

Åt femtielva rätter, men den enda jag fotade var visst efterrätten. Rabarberpaj
med vaniljglass och kolasås. Låter inte så spexigt, men det var det.

Just nu: Ska jag playa något som kräver minimal tankeverksamhet. 
Helgen: I morgon är det hattfest hos Emma. På söndag ska jag klämma något manus och sen läsa Amanda Svensson. Bra bok, dock tjock.

Lördagslistan

Gör som Yllet och listar veckans.

Veckans känsla: Lite lätt panik. Har sju böcker (sådär femtusen sidor) som ska vara klara 24 april. Oceaner av tid, kan man tycka. Men då kan man räkna bort en säljkonferensdag, några dagar på bokmässa, några dagar på litteraturfestival, och påsk. Jaja, det kommer säkert att gå fint.
Veckans bästa: Har varit en väldigt bra vecka med flera roliga möten, men allra bäst kanske ändå är att det äntligen börjar kännas som vår. Det är så LJUST!
Veckans sämsta: Att jag behöver jobba fastän det är helg. (Men nästa: Då dricker jag prosecco i Bologna.)
Veckans lättnad: Ett projekt som kunde ha fått nobben fick tummen upp! Mycket skönt.
Veckans lunch: Har haft två mycket trevliga författarluncher den här veckan.
Just nu: Har jag playat två avsnitt av Tror du jag ljuger. Det är roligt. Johan Glans är ★
Helgen: Förutom ovanstående, så lite hemmapyssel – städa, lämna återvinning, gå till Stadsmissionen. Och: Läsa Agnes Lidbecks nya bok. Såg dokumentären om Josefin Nilsson i går kväll. Blev så ledsen, upprörd och förbannad att jag knappt sov på hela natten. Är det fortfarande. Går inte att släppa.

Pågående projekt

Jag erkänner, jag har jättemycket kläder, för mycket. Men det kanske inte direkt är något som märks varje vecka eftersom jag har på mig typ samma outfits jämt. Varför blir det så då? Ja, jag vet inte riktigt, kanske för att jag är bekväm och tar sånt som jag vet funkar, som jag trivs i, som är snyggt, som funkar ihop. Men så tänkte jag (säkerligen inspirerad av Marie Kondo och framför allt av att jag tänker mycket på att konsumera mindre) att jag måste skärpa mig. Antingen använder jag det jag redan har, eller så säljer/skänker jag plaggen till någon som kanske faktiskt vill använda dem.

Så: I de senaste fjorton dagarna har jag i minst tio använt kläder som bara hängt i garderoben eller legat i skåpet. Och det är ju roligt att fynda hos sig själv. Billigt och miljövänligt dessutom. Planen nu är att fortsätta en vecka till minst.

Testa du med.

Bild lånad härifrån.

Är för övrigt väldigt sugen på att ha sån där ⇡ frisyr igen, men det återstår att se hur det blir med det.